Överföring: Inte bara i terapirummet

Vad är Transference (Överföring)?

Termen överföring tenderar att nästan uteslutande nämnas som en situation som uppstår i terapisammanhang som något som sker mellan patient och terapeut. Överföring är dock ett fenomen som även sker i varierande grad i relation till alla vi interagerar med i vardagen. Resultatet av överföring är att förhålla sig till och samspelat med andra andra i ljuset av tidigare relationer, ofta från tidigt i livet. Rent konkret samspelar man med andra stundvis som om de vore någon annan. Detta förekommer mer i vissa relationer och mindre i andra. Man kan dock räkna med att det inträffar i någon grad i alla våra relationer.

Att skilja överföring från liknande fenomen

I vår vardagliga interaktion med andra, är vi ofta inte medvetna om de psykologiska mekanismer som ligger bakom våra reaktioner och uppfattningar om människor. Det är lätt att anta att vår uppfattning om och våra bedömningar av andra är objektiva, men de är alltid mer eller mindre färgade av komplexa processer som påverkar hur vi uppfattar och interagerar med världen. 

För att bättre förstå oss själva och våra relationer med andra, kan det vara hjälpsamt att utforska och differentiera mellan några nyckelkoncept inom den psykoanalytiska psykologin: förutfattade meningar, projektion och överföring. Dessa begrepp kan ofta sammanflätas i våra tankar och beteenden, men att skilja dem åt kan ge oss klarhet i hur vi tolkar och reagerar på andra människor. Den process som kan påverka oss mest är överföring, så vi kommer lägga vårt huvudfokus där.

Förutfattade Meningar: Detta handlar om att vanemässigt dra förhastade slutsatser om andra baserade på begränsad information och tidigare erfarenheter. Det som skiljer förutfattade meningar från överföring är att de ofta ersätts så snart de lär sig saker om personen som står i motsats till dem. 

Projektion: En försvarsmekanism där en person attribuerar sina egna oönskade känslor, drifter eller tankar till någon annan. Om du till exempel känner dig osäker, kan du anklaga andra för att vara osäkra. Till skillnad från överföring sker projektion med saker som relaterar till en själv. Dessutom är det bara delar som projiceras..

Överföring: Här handlar det om att överföra känslor från en betydelsefull relation från det förflutna till någon i nutiden och förhålla sig till den nutida personen som om denna vore personen från det förflutna. Nedan följer exempel på situationer med både hjälpsam och problematisk överföring.

Problematisk överföring:

• Överföring av Misstro mot Auktoriteter: En person som haft negativa erfarenheter med auktoritära föräldrar kan överföra denna misstro och motstånd till auktoritetsfigurer i vuxenlivet, som chefer eller ledare. Detta kan leda till konflikter på arbetsplatsen eller svårigheter i att följa ledningens anvisningar.
• Överföring av Rädsla för Intimitet: Någon som upplevt svek, övergivenhet eller andra trauman i tidiga relationer kan överföra denna rädsla till vänner och romantiska relationer som vuxen. Detta kan skapa problem i att etablera och upprätthålla nära relationer och leda till att personen undviker emotionell och/eller fysisk intimitet eller reagerar överdrivet vid tecken som påminner om den relation som gett upphov till det överförda materialet. Ibland är processen av igenkännande och kopplingen till den ursprungliga relationen omedveten och man blir bara medveten om sin reaktion, vars styrka ofta är större än vad som uppfattas som rimligt för situationen. Detta är ofta mycket frustrerande för samtliga parter inblandade. 
• Överföring av Föräldraskapsroller: En person som för tidigt och för ofta fick ta på sig föräldrarollen i familjen och tex. vara barnvakt för ett eller flera yngre syskon, kan omedvetet överföra denna roll till arbetsplatser eller vängrupper, vilket kan göra att personen tar för stort ansvar, är överbeskyddande eller kontrollerande. Ett vanligt exempel är vid grupparbeten i skolåren. En person med denna typ av överföringstendens tar ofta för stort ansvar. Innan deadline har de inte sällan utfört arbete som ursprungligen var någon annans uppgift. Omedvetet påverkas de återigen av en förväntan om att de ska ta ett ansvar större än deras naturliga förmåga, viket gör att de analyserar och gissar sig fram till hur de skall lyckas med detta.
• 
  

Hjälpsam överföring:

• Överföring av Värme och Tillit: En person som haft en stöttande lärare under skoltiden kan överföra denna positiva känsla till en mentor eller chef, vilket kan bidra till en stark och produktiv arbetsrelation.
• Överföring av Entusiasm : Någon som haft en förälder eller familjemedlem som delade en speciell hobby, som musik eller sport, kan överföra denna glädje och entusiasm till nya vänner eller grupper som delar samma intresse, vilket kan underlätta social samhörighet och gemenskap.
• Överföring av Säkerhet och Trygghet: En person som upplevde en stor känsla av säkerhet och trygghet i sina tidiga relationer kan överföra dessa känslor till andra som vuxna. Denna positiva överföring kan underlätta för personen att känna sig avslappnad och trygg med nya personer. Detta anser jag vara en av de viktigaste komponenterna i det som brukar kallas "trygg anknytning" inom "anknytningsteorin", som är en av de senaste, allmänt vedertagna teorierna inom psykologin.

Slutsats

Överföring är alltså inte bara aktuellt i terapisamanhang, utan en del av våra dagliga liv. Genom att förstå dess processer kan vi börja avkoda varför vi reagerar som vi gör i vissa situationer och eventuellt hitta nya sätt att interagera med världen omkring oss. Nedan finner du några frågor som kan hjälpa dig starta en sådan process.

Utforska din överföring
Ställ dig följande frågor:

Att reflektera skriftligt med papper och penna på frågorna och sedan läsa upp svaren för någon man vågar blotta sig för är ett förslag på en effektiv metod.

1. När jag reagerar starkt på någons beteende, vilken person från mitt förflutna påminner denna person mig om? Fundera på om din reaktion är mer relaterad till tidigare erfarenheter än till den aktuella situationen eller personen. Kanske upptäcker du att din starka känslomässiga respons faktiskt är kopplad till någon från ditt förflutna.
2. Finns det mönster i hur jag uppfattar och interagerar med auktoritetsfigurer, som chefer eller lärare? Jämför dessa mönster med dina tidigare erfarenheter av auktoritetsfigurer i ditt liv, som föräldrar eller tidiga lärare. Det kan ge insikt om hur tidigare relationer påverkar dina nuvarande interaktioner.
3. I vilka situationer känner jag mig orimligt kritisk, besviken eller missförstådd, och hur kan dessa känslor spegla mina tidigare relationer? Analysera och utforska huruvida dessa känslor kan vara en överföring från tidigare erfarenheter eller relationer. Detta kan hjälpa dig att skilja mellan dina nuvarande situationer och ditt förflutna.
4. På vilket sätt tror du att du skulle vara benägen att anpassa vad du skriver som svar på dessa frågor om du skulle dela med dig av dem till någon du inte känner dig helt trygg med eller uppfattar som dömande? Nackdelen med att skriva saker man har för avsikt att dela med någon annan är den näst intill ofrånkomliga och mer eller mindre omedvetna tendensen att anpassa den baserat på överföring. En förvånande insikt är att överföringen i många fall inte ens handlar om den person man trodde. Reflektera över detta när/om du lyckas upptäcka på vilket sätt anpassningen skulle ske. Sättet att anpassa sig är nämligen utmärkta ledtrådar för att få syn på vem man anpassar sig till egentligen.

Sen då?

Du kanske undrar vad du ska göra med dina reflektioner när du är klar? Låt mig förklara den typ av förändringsprocess övningen syftar till.

Som med allt annat som sker inom gestalthälsa, är denna övning utformad med hänsyn till hur våra omedvetna sinnen fungerar. Det omedvetna sinnet är ständigt aktivt, och bearbetar erfarenheter, känslor och tankar även när vi inte är medvetna om det.

Att försöka förändra sig medvetet är (i motsats till populära åsikter) kontraproduktivt. Det kan leda till en inre konflikt där en del av oss försöker påtvinga förändring på en annan del som vi i många fall inte kan påverka viljemässigt. Detta kan skapa stress och ångest. Jag uppmuntrar istället att utforska och acceptera alla delar av sig själv.

Förändringen sker automatiskt och naturligt från insidan när de rätta insikterna är uppnådda. Det är en process som handlar mer om att tillåta och observera än att aktivt tänka och handla. Det är som att ge plats åt en planta att växa, snarare än att försöka dra den uppåt. Det sistnämnda riskerar, som du förmodligen räknat ut, att dra upp den med rötterna, vilket är kontraproduktivt... milt uttryckt.

"Förändring sker när du blir den du är, 

inte när du försöker vara något du inte är" 

- förändringsparadoxen (the change paradox).